KAJA Live recensioner
Kulturhuset i Örebro (Gamla Folkets Hus)
Betyg 4/5
Lysande hemkomst
– Den här låten heter "Lullaby for Mira and Idun"
– Jag känner Mira!, ropar en liten röst i publiken. Kaja är på hemmaplan.
Jo, ganska mycket var gruppen Kajas spelning på Kulturhuset i Örebro sent på söndagseftermiddagen en spelning hemma. Livet Nord kommer från Örebro och Camilla Åström har bott här. Det är bara Daniel Wejdin i trion som är utsocknes. Åtminstone denna söndag i mörka oktober så får man känna sig lite lokalpatriotisk om hemmahörighet.
Kaja har funnits några år. Deras första platta "Krackel" kom 2007 och nu i höst deras andra som bär titeln "Rust".
Enkelt uttryckt spelar gruppen en klezmer-baserad musik, men med starka influenser av nordisk
folkmusik, vals och sydosteuropeiska influenser som ibland vanvördigt kallas balkan-etno. Den har ju under senare år influerat schlagermusiken och mer eller mindre dominerat melodifestivalen under senare år.
Det är inte utan anledning. Här finns en musikskatt som länge trängts tillbaka inte minst genom Europas tudelning fram till Berlinmurens fall 1989.
När jag recenserade Kajas andra skiva här i höst liknade jag den just vid en mustig höstsoppa. Metaforen passar kanske ännu bättre denna kulna höstdag.
Musten i de musikaliska influenserna bärs väldigt tydligt av en närmast ekvilibristisk lätthet och spelglädje hos trion.
Camilla Åström placerar sig i mitten och fungerar genom hela koncerten som spelfördelaren. Det är hennes skickliga spel som de andra två tar stöd i och häver sig upp på.
Livet Nord är fullständigt bländande med sin violin och sin viola. Altfiolens mörkare stämma ger en annan sorts tyngd till helheten, violinen glittrar, smickrar och pockar på vår uppmärksamhet. Hon får fiolen att bli en röst, en vind, en rymd, en kristall.
På andra kanten av scenen står Daniel Wejdin med sin kontrabas. De är ett under konserten. När man lyssnar på gruppens skivor smälter hans spel in närmast obemärkt och följsamt men här live på scen blir hans kropp och utspel lika viktigt som basens tonbild. De två blir en blickpunkt som strålar av energi.
Livet Nord har under ett antal åt ingått i den framgångsrika gruppen New Tango Orquesta och även i Kaja letar sig tangon ibland in liksom baktakt och svängig österländsa musik.
Konserten igenom varvar Kaja lugna och snabba låtar. Men klezmertraditionen är den som är märgen i konserten och gruppens musikprofil. Den är östeuropeisk, den är stundtals ironisk och pockande.
Förr i en judisk tradition med en lång historisk marginalisering, är den uppsluppen på ett dubbeltydigt sätt. Den är folklig och rumlande, samtidigt som den med en lite sned munvinkel lockar upp maktens män till en dans makabre.
Klezmer är en sorts hämnd för förtrycket, ett långfinger åt de besuttna och lockar dem att skutta runt i livets cirkusmanege.
Med beska, surt och sött samtidigt, spelade Kaja på glödande rutin förstås och även om den fullsatta alen inte drevs till att hoppa upp och dansa runt, svängde det bland de lyssnande på ett synbart sätt.
Bästa låtar: "Brus" från förra skivan, "Phantom Limb" och "Sirba".
En timme lång hade konserten gärna fått vara minst en halvimme till, men efter en fikapaus var det dags för den lokala gruppen Carte Blanche att bjuda upp till dans för den publik som ville släppa ut energin Kaja laddat den med under sin konsert.
Stefan Nilson/Nerikes Allehanda 2010-10-26
.......................................................................................................................