Tango, klezmer och Ipren
Livet Nord arrangerar sin egen karriär

Varm, självklar och övertygande. Violinisten Livet Nords fiolton är på många sätt ganska lik henne själv. Antagligen säger det även något om henne att hon ända sedan morfar gav henne den första fiolen har velat spela det som är fint och svårt. Uppväxt med mammas och morfars smäktande Zigeunerweisen hemma i köket, Nationalteatern och indisk
raga i barndomskollektivet Moder Jord och diverse klassisk musik i skivspelaren hade hon tidigt klart för sig vad hon ville spela.
– Jag tyckte folkmusik och jazz var töntigt och jobbigt och ville bara spela klassiskt. Nu brukar folk säga att det låter som tango fast med en svensk folkmusikkänsla i när jag spelar, berättar hon och läggen filten
över benen.

Inte för att det är kallt på bokningskontoret Move i Göteborg, men hon har precis varit dunderförkyld och har inte tid att bli det nu igen. I morgon ska hon nämligen spela med sångerskan Karin Tureson, på onsdag med vissångaren Lucas Stark & Bruksorkestern och sin egen nyklezmer-trio Kaja och i helgen med tangogruppen NorTango. Dessutom har hon ett antal studioinspelningar på gång. Mitt under intervjun ringer Johanna Nordström från pop/salsa/balkan-bandet
Nordström 8 för att spika inspelningstiderna för helgens demoinspelning.
– Ja, det är lite mycket nu, säger hon och låter nästan som om det inte har slagit henne förut.
– Fast jag gillar ju det också, jag vill vara med på en massa grejer och spela med många. Men ibland måste jag säga till mig själv: Nu ska jag bara ligga här på min säng och titta upp i taket i två timmar.
Livet Nord är en sådan där musiker som spelar i ungefär tretton olika band men inte är huvudperson i något. Men att kalla henne bakgrundsmusiker vore samtidigt fel. Med ett personligt uttryck som lyser rakt igenom allt från Piazzolla till Taube, en scennärvaro som håller för större arenor och en hållning som en drottning är hon en violinist man
lägger märke till. Du kan ha sett henne i världsturnerande New Tango Orquesta, i reggaebandet Kultiration, i sällskap med någon av våra vistrubadurer, bakom Carola, eller, om du haft tur, i rysk tv.
– Jag är mycket mer van att göra intervjuer i Ryssland och Turkiet än här, här är det färre som känner till NTO.
NTO, New Tango Orquesta, är en av grupperna som betyder mest för henne. Där har hon varit med i drygt tio år.
– Det var en klasskompis på Musikhögskolan i Göteborg som frågade om jag inte ville spela lite tango i stället för honom i en ny grupp. Vi blandade lite olika grejer, nån folkmusiklåt, nån balkan och lite tango men så slutade sångerskan och då bestämde vi oss för att koncentrera oss på tangon. Vi hade ju gitarr, fiol, bas och dragspel så vi behövde bara fixa en pianist och då frågade vi Thomas. Den unga orkestern med de totalfokuserade medlemmarna gjorde sig snabbt ett namn i Sverige och även utomlands. Mycket därför att Per Störby, bandoneonisten som komponerar all musik, inte var rädd för att ta in element från i princip allt han stötte på. På senaste skivan Bestiario
hörs lån från turkisk musik, barock och hårdrock.
– Han tar in allt från Miles Davis till Madonna, som Livet förklarar det.
Sedan dess har de turnerat världen runt, Argentina, Turkiet, Ryssland och nu senast Kina. Att de hinner spela i Sverige, som på Nefertiti i Göteborg i februari, är ganska ovanligt. Där spelade de för en extatisk publik som ropade in dem tre–fyra gånger innan Livet fick ta en taxi för att hinna till nästa spelning med Kultiration och döva dunderförkylningen med en extra ipren.
Är det verkligen sådär enkelt att spela i åtta olika genrer parallellt, blir
man inte splittrad?
– Jo, visst kan man bli det, men jag har ju vissa grupper som jag prioriterar framför andra, som NTO och Kaja. Och efter vissvängen i somras, när jag hade spelat intensivt med olika visband, längtade jag
verkligen efter något mer tekniskt utmanande. Att verkligen få krama musten ur mitt instrument.
Trion kaja består förutom Livet av dragspelaren Camilla Åström och basisten Daniel Wejdin, båda kollegor i Kultiration. Det var också så det började, de satt kvar och jammade efter ett rep.
– Jag hade hört lite klezmer förut och gillat uttrycket i det men aldrig
spelat själv. När vi spelade kändes det väldigt bra, så vi bestämde oss för att fortsätta och bilda en trio.
Nu har de precis släppt sin debutplatta Kaja, fylld med egen, improviserad nyklezmer, influerad av svensk och rumänsk folkmusik, tango, jazz... ja, det mesta där man kan hitta ett vemod.
– Det är väl det jag söker mig till. Jag har alltid gillat det “molliga” mer än musik i dur.
Kajas sound formas av trions öppenhet för olika ljud hos instrumenten och tillåts att växla mycket. Precis som i New Tango Orquesta uttnyttjar Livet elegant ett antal av fiolens oräknerliga ljudmöjligheter. I reggaeinspirerande Funder imiterar hon först kompgitarr för att sedan glida iväg i ett kvidande, tangoinspirerat solo medan hon i andra låtar,
som till exempel Lapsus, låter instrumentet skorra, knarra eller skrika sig hest. På samma sätt kan basen först spela en stråkmelodi, kompad av fiol och med dragspelet som bas, för att sedan landa i en traditionell basgång. Låtarna kan lika väl vara uppbyggda kring en basgång som kring en melodi och allt är genomarrangerat från början. Gruppen är
också en av de få där Livet är med och arrangerar musiken.
– Ibland när någon kallar en för tangoexpert, då skrattar man ju. Men så för ett tag sedan, när jag guidade till en utställning om Hamn-arnas musik, kom jag på att jag kan ju en del ändå.

Fakta:
Aktuell med: Nyklezmertrion Kaja som släpper sin första
cd. Tidigare i vår även med Skillingtryck och andra
otidsenligheter med Lucas Stark & Bruksorkestern och
Markendeya med Marcus Berg och i april: Döden Föder med reggaebandet Kultiration.
Bakgrund: Violinist med klassisk skolning som framför allt spelat tango och klassiskt, det förra i New Tango Orquesta.