Clandestinofestivalen, Göteborg, söndag 12 juni 2011

Betyg: 6/6

Distanserade känslor som går rakt in i ens själ

Det känns inte speciellt rätt att bara kalla New Tango Orquesta för ett tango nuevo-band. Inte heller för ett kammarmusikband. Även om båda epiteten är relevanta klarar de inte av att beskriva bandet längre. För det finns så mycket som kan komma fram i deras musik att det är svårt att kategorisera det, och när man lyssnar känns det oftast heller inte speciellt relevant.

Men, visst, det är lite av andaktsstämning som inför en kammarkonsert inför spelningen på Clandestino. Fast kanske lite mer av förväntan, ändå. Förväntan som är på väg att infrias. De spelar mest låtar från senaste albumet Vesper, låtar som är avskalade, vackra, enkla på ett komplicerat sätt, som man både håller distansen till och låter gå rakt in i ens själ. De är tajta, de är skickliga, de är en organisk helhet när allt stämmer och fungerar. Även om cellisten Johanna Dahl klagar över kramp efter första låten, även om Fabian Kallerdahls bas ibland försvinner i ljudbilden, så är det tillsammans de bygger upp stämningarna; nästan bygger upp låtarna framför oss som lyssnar. Livet Nords violin som en skör nerv som spelar med ens känslor. De känslor som ibland blir översvallande, och ibland bara distanseras. Det är en av New Tango Orquestas mest intressanta aspekter, hur de på samma gång kan kännas så kyliga och distanserade och så innerliga och känslosamma.

Redan vid "Prelude och ricercare" är man och tangerar det där magiska, och det bara fortsätter. "How to climb a mountain" ett intressant nytt stycke som ingår i en föreställning bandet ska turnera med våren 2012. Avslutande "The last group" som är som en pjäs i sina tolv minuter. Det är stort. Det är skimrande vackert. Det är så att tårarna kommer.

 
Magnus Sjöberg / GAFFA

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
Egen notis: Basistens namn är Josef Kallerdahl och ingenting annat
* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *