Sagor och musik från
"Landet mellan världarna"
Det är platsen där rationalitet och myt möts, där inspiration och fantasi föds.
Magi, vemod, glädje och passion. Hjältar, prinsessor, häxor och grodor. Musik och sagor i kärleksfull harmoni. Folksagor och myter har överlevt i generationer och slutar inte att tala till oss människor. Hur gamla sagorna än är känner vi igen oss. Och det bästa av allt; hur gamla vi själva än är, slutar inte sagorna att trollbinda oss.
Låt toner och ord ta dig till fjärran platser som det antika Grekland, orientens magiska värld och till den svenska folktrons skogar och väsen. Kiriaki & Livet bjuder på världens folkmusik och folksagor i en dynamisk, innovativ och sagolikt vacker föreställning.
Föreställningen är lämplig för ungdomar och vuxna.
Livet Nord - violin, viola, röst, tramporgel, kalimba, speldosor, effekter, flöjt mm
Kiriaki Christoforidis - muntlig berättare, textbearbetning
Kiriaki Christoforidis är berättare med rötterna i Grekland, stammen i Göteborg och grenarna i hela världen. Kiriaki berättar sagor från hela världen för vuxna och barn. Sagor om de grekiska gudarna, om orientens sultaner eller om de svenska skogarnas väsen. Det är sagor om livets stora frågor, sagor som trollbinder, utvecklar och lär. Kiriaki har berättat på skolor, dagis, föreningar, ålderdomshem, stränder, festivaler, företag, kulturhus mm.
Mer info om Kiriaki:
Sagan om Kiriaki och Livet
Det var en gång två flickor. Den ena hette Kiriaki och den andra hette Livet. Kiriaki hade mörkt, stort lockigt hår som flög mot himlen och lekte med fåglarna, solstrålarna och planeterna. Livet hade långt, tjockt, ljust hår som kittlade grässtråna, trädrötterna eller anemonerna på havets botten.
Dom båda flickorna mådde allra bäst när dom fick skapa, leka och fara iväg med sin fantasi precis som deras hårlockar. Kiriaki brukade berätta sagor. Hon berättade om skogar och troll, om gudars känslor och människors kamp. Och var hon än kom med sina sagor satt folket i ring med gapande munnar stora som brunnslock och med ögon som var nära att trilla ut ur sin plats. Och dom satt tysta. I timmar satt dom så tyst att man mellan orden kunde höra blodet fara fram i venerna, håret växa och cellerna förnyas i kroppen. Livet brukade spela fiol. Strängarna vibrerade av tangons passion, stråken virvlade genom klezmerns galna toner och felan dansade i den ljusa nattens polska. Och vart hon än kom med sin musik samlades folket runt henne. Huden knottrades av välbehag, tårar rann i sådana mängder att man fick vrida ur sina kläder, fötter och ben spritte av glädje och man dansade och svettades att man på nytt fick vrida ur sina kläder.
En dag när Kiriaki satt på en kulle och fantiserade ihop en ny saga blåste en vind upp. Vinden tog tag i Kiriakis hår och förde det långt bort. Dom mörka lockarna flög iväg över trädkronor och genom molnen ända in i en glänta långt in i skogen. Där satt livet och spelade på en melodi som hon just hade hittat på.
Vinden som hade sökt sig in i gläntan fick också tag i Livets hår. Hennes ljusa lockar trasslade in sig i dom mörka lockarna. Livet blev alldeles förskräckt och lade snabbt ifrån sig sin fiol. Hon fäktade med armarna för att hålla vinden borta men den bara fortsatte att trassla in hårlockarna. Till slut lade sig vinden och Livet stod nu med en stor enorm hårboll på huvudet. Försiktigt började hon lirka loss de mörka lockarna. Men för varje hårlock hon fick loss föll det också ut ett ord. Det var ord som jätte, groda, slott, (eller) prinsessa, drake och kyss. Livet tyckte det var mycket märkligt/egendomligt och bestämde sig för att se efter var det mörka håret kom ifrån. Hon tog tag i en hårslinga och följde den. När hon hade gått över en timma längs hårlocken såg hon en flicka som muttrade och fräste irriterat medan hon höll på att samla in sitt hår. Det var Kiriaki förstås. Och det märkliga var att varje gång Kiriaki fick loss en hårlock så hörde hon toner. Det kunde vara en ensam liten ton eller en hel slinga som lät som en arg fors eller som en glad fjäril. Snart fick också Kiriaki syn på Livet och dom gick fram till varandra för att hälsa. Det tog inte lång tid förrän de började berätta sagor och spela fiol för varandra. Efter ett tag märkte de att det gick att väva samman orden och tonerna. Sagan blev roligare, kusligare och sorgligare med fiolen. Och låtarna blev skarpare, rikare och mer drömmande med sagan. Sedan den dagen reser Kiriaki och Livet land och rike runt och berättar och spelar för stora och små, för sjuka och friska, för rika och fattiga. Och har dom inte kommit till er än, så gör dom det gärna snart.
Ps. Efter att dom hade trasslat in sig i varandra var dom tvungna att klippa sig, så nu ser dom ganska vanliga ut.
